Har ju märkt att vissa blir ganska provocerade

av att jag gör så mkt med en åring,

eller ja mkt och mkt, hon hanteras dagligen, hänger med som handhäst och

hon har fått ha både sadel och mig på ryggen samt idag då faktiskt provat att ha ett träns på sig.

Egentligen inte jättemkt men visst jämfört med många andra så har hon fått vara med om mkt.

De finns ju såklart en tanke bakom varje sakjag gör med henne och "utsätter" henne för.

Hon har ju hela tiden varit lite knepig och då föredrar jag precis som med fuxafräs när hon skulle ridas in,

att repetera saker under längre tidsperiod korta stunder istället för att de ska gå snabbt.

Jag tror att jag kommer ha igen de med Stjärnan i framtiden då hon har lite nerver men samtidigt en skalle utan

dess like och i vissa lägen är hon verkligen stencool och finner sig i allt medan i andra stunder klickar de helt tokigt

för kanske en helt vanlig sak.....................................

Jag gör ju allt detta med henne både för att aktivera hennes hjärnkontor lite så hon inte orkar hitta på skit,

men oxå för att få henne trygg med alla saker som senare ska leta till att hon ska ridas in "på riktigt"

jag tror personligen inte hon hade klarat en "snabb inridning" utan hon behöver tiden att fundera tänka

och till slut acceptera allt utan att protestera, helt enkelt få en trygg häst som jobbar med en och inte mot en.

Visst man kan tänka på aspekten att hon är en växande unghäst 

och på så sätt är skör och jag är ju inte direkt fjäderlätt.

Men sen kan man ju jämföra med alla omusklade ponnyer, islandshästar

som bär runt på barn och vuxna som

(nu vet jag att många kommer reagera på mitt uttalande)

faktiskt väger på tok för mkt för hästen och sitter och rider långa pass i skogen eller på banan

och där sitter jag på lilla Stjärnan i max 1 minut (nu tog ja i men d¨ljuger jag iaf inte!)

Varför blir man inte lika provocerad av de?

För mig är överviktiga barn/vuxna på ponnier och islandshästar värre än att jag sitter

på en åring en kort stund.

 Alla ska vi ha åsiker, självklart!

Jag har då sannerligen mina, men varför inte bara inse att vi

alla tänker och gör olika bara man i grund och botten,

tänker på hästens välbefinnande och välmående i första hand.

Sen tycker jag ju ändå man ska ifrågasätta om man tycker ngt är

helt åt fanders galet men gå från att ifrågasätta till att bli provocerad är ju ganska stort steg.

Som ni såg av bilderna ovan så satt jag faktiskt på Stjärnan idag!

Provocerande eller ej, men väldigt nyttig träning och återupprepning för Stjärnan

och jag är mkt nöjd med hur hon tar allt detta.

Som de framgår av bilderna så ser ni ju hur jag tvingar henne till att ta allt med ro och

hur obehagligt hon tycker de är att ha mig på ryggen, hur jag gör detta med hjärtat i halsgropen!

Spindelben fick sig en skogstur, i eftermiddagsvärmen

men vad gör man inte när man ska hinna med innan barnen hämtas från dagis/fritids.

Han jobbar på lika bra som "alltid" och igår satt faktiskt EN halt har dock märkt att de är vldigt svårt

få honom fatta vänster galopp från början då han allt som oftast endast väljer höger så de får jag jobba med

så han får stärka upp båda sisdorna.

För Somerset blev de utebanan igårkväll då Bellan red på Sammi oxå, så han var

den igår som tryggt fick bära lilla Nicole från stallet till ridskolan och tillbaka igen och de gick jättebra.

Igår fick han jobba lite på volten och särskilt i galoppen som han inte riktigt orkar hålla när jag ber

honom samla ihop sig, men inte så konstigt då han inte har riktigt de rätta musklerna som ridhäst.

Red honom över lite bommar i trav och galopp, och de var inget han brydde sig om, men när de kom till att

ta sig över ett litet kryss blev de svärstopp och först efter mkt övertalning fick jag över honom, sen fick han

trava över detta kryss ganska många gånger, men han förstår inte alls vad som menas.

Kommer nog ta ett tag innan han kan och förstår de här med att skutta över hinder,

så de blir att öva och åter öva och få honom förstår att de inte alls är läskigt.