Ni läsare vet jag att hämtade hem en ny häst för två veckor sedan (imorgon räknat)
jag har ju inte berättat så mkt om hästen, varför jag köpte honom och
varför jag inte lägger upp bilder på honom på nära håll men även den mindre kloke
kan ju lista ut att allt inte står rätt till eller hur.
Men nu ska jag dra historien och visa bilderna, så snälla ni ta lärdom för vi
kan både göra nytta och göra en otrolig skada både genom vår välvilja som
okunskap och även ibland ren nonchalans.
Lilla Eskimo såg jag redan när han stod i träning hos Caroline Malmborg, läcker kille
i riktig lyxförpackning, som senare visade sig vara till salu och såldes till en tjej här i skåneland.
Rätt som förra året dök han upp på annons på blocket då fortfarande en snygg skimmelkille
men betydligt tunnare, såldes vidare till en kille som nu för ett tag sedan satte ut honom som
till salu på fb och jag kände igen hästen direkt.
Kan säga att de var kärlek redan när jag såg honom på bild från tiden på galoppbanan
och tänkte att denna gången ska jag minsann inte missa denna tjusiga häst.
Killen uppgav att han var kontinuerligt riden, dvs han var fullt ridbar och igång, lite tunn
var han men han fick mat osv, jodå alt lätt för mig helt okey, jag har ju i mina dagar sett
tunna fullblod förr menar jag så de är ju inget som chockar, ELLER ???!!??
Kom dit en dag och tid vi bestämt närmare sagt den 9 april, och fick mig mitt livs chock
när killen plockar av lilla Eskimo täcket, han var inte tunn
HAN VAR MAGER OCH FAKTISKT VANVÅRDAD I MINA ÖGON
(döm själva av bilderna som kommer)
Betalade killen tog hästen och körde med och storlipade hela vägen hem för jag
hade ingen häst med mig hem jag hade ngn form av livstecken beklätt med skinn och ben
Jag vet att jag redan när jag såg honom skulle vänt i dörren och kört men jag kunde
inte lämna den hästen när jag sett hur han KAN se ut.
Lastade av lilla Eskimo vid ridhuset (jag har honom uppstallad där i en utebox) och ställde upp honom i stallgången
och fotograferade honom , just då mest för min egen skulli framtiden, men nu i efterhand är jag glad jag gjorde det.
Ställde in honom i boxen och han fullkomligt slängde sig över höet och de lilla kraftfodret jag lagt upp till honom i krubban och redan då fick jag ännu mer ont i magen av att se honom och hur han bar sig åt.
Han svalde kraftfodret helt utan att tugga, så utsvulten va han, han var helt galen, med uppspärrade ögon.
Blev ju såklart skiträdd att hästen skulle få kolik så jag fick begränsa intagen och ge lite lite många
gånger om dagende första dagarna tills han lugnade ner sig.
Fortfarande väldigt matglad, tacksamt då han behöver 150-200 kg till på sin kropp i form av
fett och muskler men skönt slippa hetsen då risken för kolik blir överhängande plus att de han får idag med all
sannolikhet är 100% mer än vad han fick innan tyvärr.
Killen säger sig ju ha gett honom mat men jag kan bara inse att de är stört omöjligt för då hade
Eskimo inte hetsätit och bliivt helt tokig vid åsynen av mat. Tråkigt men sant!
Nu är han betydligt mer pigg och har fått tillbaka glansen och "livet" i ögonen igen som var helt
glanslösa och "döda" när jag hämtade honom.
Men som allt annat så varar ju glädjen över att allt går på rätt håll, KORTVARIG!
Tur i oturen trampande han av sig sin framsko, så idag har hovis fixat alla hans hovar och
de var ingen glädjande historia.
Utöver att han då är extremt tunn så har han fortfarande
- en aktiv svampinfektion (röta) i vänster framhov (denna visste jag om)
- han är ballförskjuten ca 1,5 cm höger fram
- har en ca 5 månader gammal hovböld som inte blivit fixad där de växt dubbla sula på honom
och hovbölden täckte ca 2/3 av hans sula
Så nu sitter man här igen och störtlipar och tänker och funderar och känner sig allmänt
förstörd och förkrossad när man liksom trodde de var på väg upp så vänder de
och går spikrakt ner istället, när fan ska allt elände ta slut och när ska man
få lov att de hästen en ärlig chans till de där livet som häst förtjänar med grönt gräs, pyssel, kärlek osv
Nä nu orkar jag fan inte mkt mer.
Lämna tillbaka hästen vill jag ju inte fast jag är rek detta
hästen är bara 6 år och redan helt förstörd pga VAD, okunskap ???!!???
Nä fy fan, jag är så ar,g förkrossad, knäckt jag finner inga ord för mina känslor och för vad
vi människor kan orsaka våra vänner när de inte sköts på rätt sätt.
Så här mysigt hade Eskimo de med kompisen Snigeln i solskenet vid middagstid idag
Kände mig både förhoppningsfull och lite lycklig när jag knäppte denna bild från bilen
tills allt grusades ikväll..............
Låt de bli en tankeställare om vilken makt vi besitter över våra djur
och vikten av att när/om vi säljer att de blir till rätt människa.
Ja fy fan livet är förjävligt ibland.................
Fotnot: Detta är anmält då killen har fler hästar i sin ägo!
