Eftersom mamma fått rida två hästar idag tyckte dottern inte

det var mer än rätt att hon oxå skulle få rida sin häst.

Sagt och gjort, fick till och med fläta Wilma i manen så tjusig 

i rosa rosetter lovar bilder senare när jag kollat igenom dem.

Första gången dottern skulle försöka rida lätt i traven, är ju inte så lätt när

man knappt fyllt 5 år att rida lätt, både med strka i ben, balans och tyglar och styra,

ja bjuder på ett smakrpov men försök håll er för skratt.

Söta rara Bellan och Wilma. ursäkta att de är lite upp och ner skumpigt men jag springer med

vid sidan om, ha ha ha   

Ja kan ju se lite hemskt ut för hästen kanske men vad gör man, måste ju börja ngn stans inte 

sant och tro mig Wilma är härdad både med de ena och de andra.

Den stora prövning kom idag, ja du käre tid

vad jag både väntat/längtat och fruktat denna dag.

En gubbe som ÄNTLIGEN behagade visa sig hemma så barnen de föll på hans lott idag

så dagens stora prövning gick ut på att rida ut en runda på Steelan 

UTAN Lilleman som sällskap.

Kan ju låta väldigt simpelt, enkelt men för en häst som vägrar lämna gårdsplanen 

själv och är väldigt flockbunden och som gärna lever jäkel fast man sitter på ryggen så

är detta något STORT, VÄLDIGT STORT!

Gjorde vid henne i stallet (som vanligt) och nu helt plöstligt har hon fått för sig att sadeln

är jätteläskig, kan ha och göra med att den väger lite mer än den förra jag hade till henne

men jag tog det lugnt och hon fick mkt beröm, när sadeln väl ligger på ryggen så bryr hon sig inte

men just momentet när man lägger på den, ja ja det gick bra bara man tar det lugnt.

Steelan färdig åkte Lilleman in i boxen, levde vilde där inne kan jag lova stod med Steelan utanför boxen,

klappade och berömde då hon var lugn. Tog ut henne efter en liten stund och stängde stalldörren,

kan ni tänka er lika lugn, nästan så jag börjar tro hon tyckte de var skönt att vara utan honom en stund.

Ja berömde mkt (behöver hon) sen upp red ngt varv åt båda hållen i paddocken under Lillemans

gnägg men hon svarade inte en enda gång konstigt nog.

Sen styrde jag ut och tog sikte på vägen, gick lugnt och fint fram till asfalten, där hon brukar bråka

för då lämnar vi gårdsplanen men matte var faktiskt steget före och var redo idag så de blev bara lite

små protester från henne, där hon försökte vända runt men när hon märkte att jag var "beredd" så 

fortsatte hon istället. 

Red genom byn gick kalas kom fram till en backe vi har där de går tre olika grusvägar som man

kan välja på att rida, och här brukar hon bråka och de var här hon för 1,5 år sedan gick omkull med

mig och kasade nerför asfaltsbacken, och mkt riktigt där kom den riktiga fighten

men långt om länge fick hon faktiskt ge sig, går inte in mer på de mer än att hon bjöd på hela

sitt underbara register på vad hon kan och lite till.

Mamma som bor två hus ner för backen tyckte jag var komplett tokig som ens tog fighten med

henne UTAN Lilleman men jag tänker lite som så att nu är hon inte i kondition, hon är ombetäckt och diar

dvs lite slöare och orkar inte så mkt som innan när hon var topp trim, visst hon är inte rolig och lätt 

nu heller när hennes puls toppas och hela hästen flippar och hela kroppen fylls med adrenalin.

Vet vi ju själva vad mkt man klarar om adrenalinet pumpar i kroppen.

När vi väl kom förbi de där hemska stället så gick hon som en klocka, 

travade faktiskt ltie med henne i ena uppförsbacken och hon skötte sig faktiskt exemplariskt

hela turen så jag är faktiskt mäkta stolt över hästen och mig att jag satt kvar

hade helt kallt räknat med en tur i backen idag om sanningen ska fram.

Mamma som kikade i fönstret när jag kom tillbaka var lika chockad hon, 

så jag kan äntligen säga 1-0 när de kommer till matte vs Steelan.

UNDERBAR KÄNSLA idag!