Ska försöka fatta mig kort, men risk för novell ändå   

Året började ganska knackit, Klockan som hade ont av sin rörelsestörning efter

fallet på hösten, dräktig dessutom.

Jag och sambon sen MÅNGA MÅNGA år tillbaka (på tok för många år!) bestämt oss för att

de var dags gå skilda vägar, att bli enstamstående med två barn o flytta......................... oboy!

De är nog faktiskt de bästa som hänt mig (om man får lova säga så)

Inte för att jag ångrar alla åren, absolut inte!

Jag har ju två underbara vildingar som är högt älskade,

men sista åren, ja de kunde man gått varit utan helt ärligt.

Även om jag skriver att de är de bästa som hänt mig så betyder de absolut

INTE att de var de lättaste, långt långt långt därifrån, de har varit tufft många ggr men

i längden så vinner ändå den där känslan av att få vara ett JAG igen och chansen finna

mig själv och min plats i livet.

I samband med separationen öppnades verkligen en helt ny värld för mina fötter,

jag tror jag lite hittade mig själv bara av att flytta

Ännu bättre blev det den dagen i april då en grå

vän klev rakt in i mitt hjärta och på ngt sätt så gjorde Eskimo mig hel igen, inte precis de

jag trodde den dagen han i form av ett hästskelett stod i släpen på väg hem till mig.

Alla dgr av tvivel, tårar men samtidigt glädje.....................

Jag fann nog min sanna kärlek (bland de fyrbenta) i min fina gråe vän den där dagen i april

då jag äntligen fick honom i min ägo. Tyvärr lever min kärlek på de evigt gröna ängarna

sen i oktober, pga en olycka i hagen och tappert kämpande i 2 veckor.

De högg i hjärtat och när Eskimo försvann lämnade han kvar en enorm saknad

och ett enormt tomrum (bara av att skriva om honom får tårarna att rinna)

I april föddes en liten Stjärna och mamma Klockan mådde bra igen, blev

ombetäckt med en halvblodshingst, vilket inte alls var planerat från början,

men vad blir som man planerar egentligen. När ett nytt liv föds väcks alltid en liten gnista och

ett litet hopp om att kunna bidra och förändra.

Lilla Candy kom tillbaka till mig igen i maj efter ett besök på galoppen i ett helt år,

och den hästen har ju oxå en speciell plats i mitt hjärta även om den gråe etsade sig fast ngt enormt!

Hon har ändå lyckats få mig tycka ridning är roligt igen under hösten,

hon är speciell, hon är fux och hon är sto.

Hillen, Thea, Snigeln och Eskimo har alla fyra lyckats "förändra" eller rättare sagt,

min syn och attityd har förstärks till att verkligen försöka VILJA hjälpa hästar

som egentligen nog inte skulle fått en andra chans här i livet, pga skada, vanvård etc.

Tyvärr kan jag själv inte hjälpa alla men jag tror att om vi hjälps åt så kan vi förändra och

påverka och vem vet i längden så kanske vi gör en skillnad eller två

Hillen som alla vet är en speciell häst, sen han kom till mig i juni, han har fått mig att utvecklas enorm som ryttare

tack vare honom vill jag utvecklas ännu mer och han utmanar mig både fysikt och psykiskt.

Han har oxå bidragit till att jag har fått upp ögonen och känslan och ambitionen att åter igen

VILJA och KUNNA börja träna och framförallt VÅGA.

Fann glädjande nog ett hem till Snigeln i september, efter att ha bott hos mig i 6 månader som konvalecenthäst efter en varning på senan från sin tid i galoppträning. 

Året har sannerligen varit många många NER i omgångar och den där

hemska väggen har varit svindlande, på tok för nära åtskilliga gånger,

dagar då man bara vill ge upp!

MEN då kommer de där underbara människorna,

som man vet man har, men som kanske inte alltid syns eller hörs fram,

när de verkligen gäller, då står de där vid ens sida, utan ER tro på mig

och de jag gör och att jag får ha mina älskade barn nära...........

De gör att man lyckas på ngt konstigt sätt resa sig igen,

eller iallafall göra ett tappert försök

Jag ser med försiktighet fram emot 2015 och

hoppas de kommer bli ett år fyllt med lycka och välbefinnande och

UTAN SKADOR O ELÄNDE (tack snälla...... jag ber!!!)

GOTT NYTT ÅR

(trogna som nya läsare)

Tja de blev novell iallafall, ursäkta !!

 Ja igår var de hoppträning med både Hillen och Candy.

Nja ngt mör i min rygg idag faktiskt men sabla vad kul de var igår så

de var värt lite ryggont idag.

Hillen var den som reds först. Uppvärmningen bestod av bara skritt och trav,

han går ju igång på precis allt när han börjar galoppera så jag tänkte prova en annan

uppvärmning, och tyckte de funkade mkt bättre. Visst han ligger på som en igel

i början av lektionen och tja iof i slutet oxå men han är ändå mer kontrollerbar,

han fick sina nitar såklart igår på ngr hinder där han inte lyssnade på mina förhållningar

men de måste han få göra för efteråt lyssnade han betydligt bättre.

Hoppad en bana på 9 hinder, visst alla språng var långt långt ifrån bra men min fokus

måste ligga på att få honom efter ett språng stanna upp lyssna och bara sitta styra

och vara lugnt och inte gå på honom även om jag så gärna ibland precis innan vill klämma åt,

men de hehövs inte på honom kan jag säga.

Allt som allt en överlag ganska lugn hoppträning där han inte inte for fram so men tok

och de är ju målet, att kunna rulla jämnt över hinder i en bra rytm, men långt kvar dock

en bra bit på väg efter igår för de var den bästa känslan hittills jag fått av honom.

Om knappt en vecka (nästa tisdag) sadlar jag ut Hillen igen på en markarbets/hoppträning

med lite hjälp om mamma ställer upp kommer jag nog även ta med mig Candy.

Men de återstår att se!

Lilla Candy är ju motsatsen till Hillen, mjuk i munnen även om hon också emellanåt kan få upp lite fart

efter ett hinder men annars får man med henne nästan ibland vara på henne lite grann

och hela tiden tänka på att INTE bromsa henne som jag lätt gör särskilt efter att precis innan ha

suttit på min röda ferrari. Hoppa gör hon den lilla och de ganska tacksamt, ingen direkt kraft

i sprången men hon tar sig över med lätthet.

Även Candy fick hoppa en banan på 9 hinder med kombination och lite svängar och

hon gör en strälande insats om bara jag gör rätt som sitter på ryggen.

Sista rundan hon gjorde kändes väldigt bra, måste lära mig att känna av bättre när jag ska gå på henne

och inte bara sitta och vänta och hålla som på Hillen.

Nyttigt för mig även om de är svårt växla mellan dessa så vitt skilda hästar, men

som sagt träna träna träna och ha ngn som tjatar sig fördärvad på en så kanske en

dag att den där polletten trillar ner, vem vet??

SKITSKOJ var de iallafall !!!!!!

och hästarna såg fräscha ut idag och de är ju ännu bättre