Ska försöka fatta mig kort, men risk för novell ändå   

Året började ganska knackit, Klockan som hade ont av sin rörelsestörning efter

fallet på hösten, dräktig dessutom.

Jag och sambon sen MÅNGA MÅNGA år tillbaka (på tok för många år!) bestämt oss för att

de var dags gå skilda vägar, att bli enstamstående med två barn o flytta......................... oboy!

De är nog faktiskt de bästa som hänt mig (om man får lova säga så)

Inte för att jag ångrar alla åren, absolut inte!

Jag har ju två underbara vildingar som är högt älskade,

men sista åren, ja de kunde man gått varit utan helt ärligt.

Även om jag skriver att de är de bästa som hänt mig så betyder de absolut

INTE att de var de lättaste, långt långt långt därifrån, de har varit tufft många ggr men

i längden så vinner ändå den där känslan av att få vara ett JAG igen och chansen finna

mig själv och min plats i livet.

I samband med separationen öppnades verkligen en helt ny värld för mina fötter,

jag tror jag lite hittade mig själv bara av att flytta

Ännu bättre blev det den dagen i april då en grå

vän klev rakt in i mitt hjärta och på ngt sätt så gjorde Eskimo mig hel igen, inte precis de

jag trodde den dagen han i form av ett hästskelett stod i släpen på väg hem till mig.

Alla dgr av tvivel, tårar men samtidigt glädje.....................

Jag fann nog min sanna kärlek (bland de fyrbenta) i min fina gråe vän den där dagen i april

då jag äntligen fick honom i min ägo. Tyvärr lever min kärlek på de evigt gröna ängarna

sen i oktober, pga en olycka i hagen och tappert kämpande i 2 veckor.

De högg i hjärtat och när Eskimo försvann lämnade han kvar en enorm saknad

och ett enormt tomrum (bara av att skriva om honom får tårarna att rinna)

I april föddes en liten Stjärna och mamma Klockan mådde bra igen, blev

ombetäckt med en halvblodshingst, vilket inte alls var planerat från början,

men vad blir som man planerar egentligen. När ett nytt liv föds väcks alltid en liten gnista och

ett litet hopp om att kunna bidra och förändra.

Lilla Candy kom tillbaka till mig igen i maj efter ett besök på galoppen i ett helt år,

och den hästen har ju oxå en speciell plats i mitt hjärta även om den gråe etsade sig fast ngt enormt!

Hon har ändå lyckats få mig tycka ridning är roligt igen under hösten,

hon är speciell, hon är fux och hon är sto.

Hillen, Thea, Snigeln och Eskimo har alla fyra lyckats "förändra" eller rättare sagt,

min syn och attityd har förstärks till att verkligen försöka VILJA hjälpa hästar

som egentligen nog inte skulle fått en andra chans här i livet, pga skada, vanvård etc.

Tyvärr kan jag själv inte hjälpa alla men jag tror att om vi hjälps åt så kan vi förändra och

påverka och vem vet i längden så kanske vi gör en skillnad eller två

Hillen som alla vet är en speciell häst, sen han kom till mig i juni, han har fått mig att utvecklas enorm som ryttare

tack vare honom vill jag utvecklas ännu mer och han utmanar mig både fysikt och psykiskt.

Han har oxå bidragit till att jag har fått upp ögonen och känslan och ambitionen att åter igen

VILJA och KUNNA börja träna och framförallt VÅGA.

Fann glädjande nog ett hem till Snigeln i september, efter att ha bott hos mig i 6 månader som konvalecenthäst efter en varning på senan från sin tid i galoppträning. 

Året har sannerligen varit många många NER i omgångar och den där

hemska väggen har varit svindlande, på tok för nära åtskilliga gånger,

dagar då man bara vill ge upp!

MEN då kommer de där underbara människorna,

som man vet man har, men som kanske inte alltid syns eller hörs fram,

när de verkligen gäller, då står de där vid ens sida, utan ER tro på mig

och de jag gör och att jag får ha mina älskade barn nära...........

De gör att man lyckas på ngt konstigt sätt resa sig igen,

eller iallafall göra ett tappert försök

Jag ser med försiktighet fram emot 2015 och

hoppas de kommer bli ett år fyllt med lycka och välbefinnande och

UTAN SKADOR O ELÄNDE (tack snälla...... jag ber!!!)

GOTT NYTT ÅR

(trogna som nya läsare)

Tja de blev novell iallafall, ursäkta !!

 

Emma

1 januari 2015 13:01

2015 kommer bli ett bra år! Känner det på mig =)

http://www.stallvozz.se

Emelie

1 januari 2015 14:19

Ja vi får hoppas på de iaf!! :-)

Kram Emelie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag var jag så ÄNTLIGEN uppe på Hillens rygg igen.   De är 1 år och 9 månader sedan sist jag satt på honom, men han är densamma Ferrari som innan frånsett en diagnos av KS med pålagringar.   Satt upp på honom i paddocken men red rätt sn...

Vinterlandskapet är tillbaka till min förtret, bara bita ihop o härda ut,snart Snart SNART kommer våren (förhoppningsvis)   Hillen o Bella var ute på promenad i snön, tror båda hästarna uppskattade de och jag fick min dagliga motion avklarad ...

Äntligen är denna guldklimp åter hemma efter två år i annan ägo.         Är ställd på lösdrift med tanken om att han ska röra sig mkt o ha fri tillgång på grovfoder.   Iklädd pyjamas för att inte frysa men tror han kommer klara detta br...

Tid och motivation har varit en STOR bristande faktor blandat med ett extremt tungt år (2016) med många tunga beslut och många nederlag på alla plan.   Mitt bloggande har uteblivit iom detta. Skriver här igen då jag ser att ngr är inne o kol...

Divan fick två dagars ledig istället för en dag, men hon klagade absolut inte, och samtidigt en bra test för att se om vi var tillbaka på ruta ett igen, eller om de gick att plocka upp ridningen där vi avslutade.   Som ni ser på filmen så beh...