I middags fick sig Spindelben åter igen ett pass

och idag kom jag på mig själv med att tänka att

WOW vad han har utvecklats på så kort tid, både kroppsligt och mentalt

och framförallt ridbarhetsmässigt.

Idag satt tom galoppen på volten i båda varven och jag kunde SITTA

ner och rida honom, de ni är fasen inte illa. Han orkar ju mer och mer

och formen sitter nästan hela tiden i traven, mot slutet av passet dimper han gärna

mer och blir lång och då oxå ganska tung för mig då jag inte orkar hålla honom uppe

pga ryggen men annars WOW!

Tanken från början var att även rida fräs men jag blev helt slut efter passet på

Spindelben och körde hem o la mig istället.

Men nu ikväll när jag körde ner så höll en annan privatryttare på att löshoppa

sin dotters ponny och hon hjälpte mig så jag även kunde löshoppa Candy.

Så ikväll har jag en glad o nöjd fräs i sin box som fick göra de hon älskar,

HOPPA.

Hon började lite lågt på 90 ngr gånger innan vi höjde lite smått och tillslut 

fick hon hoppa ngr gånger på 130 med maxbred och hon hoppade ruskigt fint

lätt avslappnat och med en sjujäkla marginal och de ända jag tänkte var

FY fan o sitta på henne när hon hoppar så!

Låter ju inte klokt men iom att jag känner mig så stor på henne och när hon hoppar så väl med

rygg och bra avstamp i språnget känns de som att hon när hon ska landa försvinner och man sitter

där i sadeln och håller ett par tyglar och ser bara underlaget, inte lika roligt eller tryggt

även om jag vet att hon gör precis allt man ber om och lite till.

Inte de allt handlar om utan de är bara min känsla jag får.

Så otroligt retsamt dock att jag INTE fick dessa hoppen på film då mobilen

tyvärr irriterande nog låg i bilen.