Ja de ni är de bra att inte vara beredd när ngt händer

så man inte hinner fundera, spänna sig och agera ????

Idag tycker jag de är bra efter dagens bravad och en kropp som är ngt mörbultad

och fått lite extra färg på sina ställen utsprida över kroppen,

ja ni de låter väl toppen inte sant???!!

Ska kanske ta de från börjar för er som inte vet. Idag var tanken att jag på Klockan

och min mamma på Steelan skulle ut på en lufse tur i skogen då Steelan ska sättas

igång på allvar då hon nu fått pjuks på sig. Jodå allt gick bra i stallet med förberedelser osv

båda hästarna skötte sig bra, Steelan var nog den som var mest konfunderad över vad som komma

skulle men tog de ändå med ro.

Ut på planen, jag upp på Klockan och sen tog de en liten stund för mamma och de sista jag minns

är att Klockan börjar bli otålig och börjar backa, jag ber henne gå fram med mina skänklar hon

vänder öronen bakåt sen kommer jag bara ihåg att jag känner ngt som sparkar hårt i min sida och

på mig o de gör ngt så otroligt ont i bröstkorgen så jag tror jag ska gå upp i limningen.

Lyckas på ngt sätt kravla/sparka mig bort från

(ja de var hästen som hade benen mot mig på marken då hon låg på marken med benen mot mig och sprattlade)

och ställa mig upp då ser jag bara gubben komma springandes från andra hållet

och mamma som gapar/ropar/skriker i paddocken åt mig (just då vet jag ärligt inte vad hon skrek)

och ser min lilla "stora häst" ligga intrasslad på marken i allt vad eltråd heter

och tack gode gud att hon är LUGN och ligger ner, men nu i efterhand så förstår jag

att hon var/blev lika chockad som jag över de som hände.

O VAD HÄNDE DÅ????

Jodå mamma hon såg allt som gick väldigt fort, jag ber henne gå fram som jag själv kommer ihåg

men då backar hon o råkar backa in med rumpan i eltråden (staketet) och reser sig och tappar balansen

för hon är stor och med mig på ryggen blev de ju såklart extra svårt att hålla koll på sin stora kropp

och ramlar bakåt i sidled ner i sidan sen och jag på andra sidan om henne (min mamma ser mig inte nu)

sen vänder hon benen under kroppen mot mig för att försöka ställa sig upp men då hon sitter fast i all tråd så blir de bara sprattel och vem låg ivägen jo JAG, hon skrev att jag skulle flytta mig tydligen men de är inget jag hört iaf

Tur i oturen så efter att gubben skurit loss all tråd och hon får upp på benen igen så kan jag VÄLDIGT lyckligt konstatera att Klockan inte skadade sig, mer än ett litet skrapsår i huvudet och på ena sidan av flanken

tack gode gud för lite tur ibland!

TROR NI DE BLEV NGN TUR ??

Jodå rätta till sadel och borsta av mig och häst så ar de bara upp i sadeln igen

sen tog vi en liten lugn tur i skogen i alla gångarter och jisses vad fint hon jobbade på Klockan

med den draghjälpen vi fick nu kunde jag lite mer koncentrera mig på att RIDA henne rätt,

bjöd visst upp till lite bus sen i galoppen men de får man ju ta med en nypa salt.

Kul se henne tycka det var så skoj som hon faktiskt tyckte, dock tog de några meter

innan hon förstod att man kan ju skritta med sällskap inte trippa fram.

Steelan pinnade på och tog täten och öronen spetsade hela tiden, ja jisses tror hon tyckte de var precis lika

kul och skönt att få komma ut och lufta sig i skogen lite mer riktigt utan att få ont i hovarna.

Sitter här nu och är ngt mörbultad men är glad att inget allvarligare hände och tror att idag hände bara en

ren olycka, sånt som kan hända med hästar och att de förmodligen blev ett litet missförstånd mellan mig

och Klockan och såklart nu i efterhand så vet jag ju att Klockan kan bli otålig så jag kunde ju väntat med

att hoppa upp på henne tills mamma var uppe på Steelan men lätt vara efterklok.

Får se hur Klockan är imorgon så hon inte sträckt sig eller att ngt annat från igår visar sig dyka upp under natten

som svullna ben osv men jag kollade noga en extra gång nu ikväll innan de fick sin mat så jag

kan inte ha missat ngt, fast man är ju inte mer än männsika.

Om Klockis känns bra och ser bra ut kommer vi nog ta en kortare skrittrunda imorgon, allt för att

inte stå still och bi stela, jag kan säga att min kropp känns mörbultad och jag kän då tänka mig

stackars Klockan hur hon känner sig i sin stora kropp.

Ibland har man helt enkelt en otrolig tur i oturen och de skattar jag mig lycklig för denna gång.

Som ni förstår så låg inte direkt fokusen på bilder så ja ni får överleva utan så får jag ge mitt bidrag

imorgon kanske istället.

VERKLIGEN INTE!

Idag ska mamma med ut på en tur och dessutom ska då Steelan alias MARAN med ut på

turen med mig och Klockis, ska bli roligt och se hur Klockan reagerar med sällskap då

hon nu gått själv på turerna ute i skogen och om framåtbjudningen blir bättre vilket de borde bli.

Mamma har inte suttit på hästryggen nu på BRA länge och ska dessutom skicka upp henne

på Steelan MEN de valet gjorde hon själv, fast Steelan är fromheten själv bara hon har sällskap

så de ska nog gå bra. Ska bli spännande oavsett, ska försöka återkomma med bilder

I PROMISE!

Leo blev igår friserad, fick passa på när hon var här hemma en sväng där man har allt samlat, och

jisses vilken gräsmage den hästen har, ingen överlinje när men en giganstisk mage, hmmmm

hon hade inte dött av att röra på fläsket men TIDEN TIDEN..........finns inte riktigt :-(

Lilla Wilma skulle bli klippt och jo de gick jättebra ETT tag med klipparen sen ville inte

skären mer så de blir att handla nya och dottern fick inte rida för hon ser mer ut som en björn

än häst och blir hon lite svettig så torkar hon ju inte inom de närmsta timmarna med den pälsen,

fast hon fick borsta, kratsa hovar helt själv och pussa och klappa i massor så

hon var ganska nöjd ändå trots allt. Tur hon har ridskolan så hon får rida ngt.

Nähä här kan jag inte sitta halva dagen JOBB JOBB JOBB!