Knäledshälta på häst Diagnoser som relaterar till knäleder (bak-knän) är vanligt förekommande. Att utreda hältor på hästens bakben kräver rutinerade veterinärer och standardiserade yttre omständigheter. Vår diagnosstatistik talar för att fler än var 4e patient som besöker oss för ett ortopediskt problem har problem på något sätt med sina knän. Vi ser det hos alla raser. Här nedan kan du läsa mer om: * Hur ryttaren upplever knäproblem * Vad hästen visar för symtom vid knäledshälta * Hur vi kan behandla knäleder Som djurägare/ryttare berättar man: Det är svårt att se och förstå att en häst är halt bak. Hästen har svårt att gå i rätt form. Det är svårt att flytta hästens balans bakåt och de kan kännas framtunga att rida. Hästen har svårt att förflytta sig i en sidvärtsrörelse (då den hamnar med ena bakbenet under sig och får "all" vikt på detta ben som gör ont). Hästarna har svårt att gå nerför branta backar (då den tar emot sig med sträckta bakben som gör ont). Ofta berättar man att hästen plötsligt kan "tappa ett bakben"(då hästen plötsligt avbryter belastningen på ett bakben för att det gör ont) under ridning och då speciellt vid avsaktande. Relativt sällan uppfattar man att hästen är halt utan pratar om en rörelsestörning, att den inte känns jämn eller har en stel sida. Hästen kan uppfattas boghalt på samma sidas yttre framben på en volt. Väldigt ofta har hästen haft problem under en lång tid men ändå varit en fungerande häst. Problemen lyfts ofta upp till ytan först då hästen börjar protestera i arbete eller få sekundära problem med rygg och hältor i frambenen. Bilden hästen visar vid hältutredningen: Om knäproblemen är relativt nya kan hästen presenteras i allmänt gott skick. Om hästen haft problem under ett längre tag ser man att bakdels- och ofta ryggmuskulaturen är dåligt utvecklade. Om bara ett knä är engagerat är ofta muskulaturen dåligt utvecklad bara på ena sidan och hästen kan uppfattas sned i korset (kruppan ser lägre ut om man tittar bakifrån). Att de ser lägre ut kan ibland uppfattas mest vid rörelse och då i trav (sträcker inte ut knäleden maximalt och blir lägre). Rörelsen i skritt är också påverkad och de blir korta i skrittsteget ofta med en typisk hög höft då de avbryter steglängden. Knästräckarmuskulaturen på lårets framsida är oftast dåligt utvecklad och kan ibland dominera den dåliga muskelutvecklingen. Ofta känner man en ledfyllnad i den affekterade knäleden. Ett fenomen som erfarenhetsmässigt ofta ses vid knäledshältor är en spänning i ländryggen som kan ses som en lätt karprygg och att muskulaturen är spänd och ofta öm i området. Ömheten sträcker sig bak i kruppan och engagerar den sida hästen är halt på. Mer kontroversiellt är hur bakbenshältor påverkar frambenen. En erfarenhet är att om problemen funnits länge så hittar man ofta böjprovsreaktioner i framkotorna och det är inte osannolikt att den dåliga balansen spelar roll för utveckling av hovled och strålbenshälta i frambenen. I trav på rakt spår är de oftast dominant halta på ett ben även vid ett dubbelsidigt problem. Vid longering ser man mest tydligt att de drar (kortar ner) det sjuka bakbenet då det befinner sig som ytterben och försöker använda samma sidas framben för en framdrivande rörelse som kan ge en bild av att de är halta på det yttre frambenet. Vid hältutredningen provocerar vi vanligen hästens leder med s.k böjprov och en erfarenhet är att många hästar med knäproblem, kanske knappt hälften, inte reagerar för böjprov. Att hältan verkligen kommer från knäleden/erna fastställs med hjälp av ledbedövning. Om hästen presenteras med hälta fram, som kan vara dubbelsidig, behöver man ta bort hältan fram med bedövningar innan bakbenshältan kan utredas. Även ryggen kan vara så smärtsam att det påverkar möjligheten att utreda eventuella bekymmer i bakbenen. Behandling: Vi kan förenklat påstå att det finns principiellt 3 olika orsaker bakom knähälta som kräver olika behandling. Sjukdom av typ utvecklingsrubbning I knäleder hittar vi osteochondros, vanligen på den yttre rullkammen som knäskålen ledar emot och vi ser cystor och mindre defekter av ledbrosk vanligen i den inre meniskleden. Här krävs behandling med artroskopi. Olycksfallsskador Vid yttre våld och olycksfall kan många olika vävnader skadas. Vi ser skador på ledband, på meniskerna, i korsbanden, frakturer och broskskador. Behandlingen beror på skadans art. Skador orsakade av stort våld leder tyvärr ofta till kroniska hältor. Överansträngningsskador Detta är den vanligaste orsaken. Den förklaringsmodell vi använder oss av ser som orsak att hästen använts på ett sätt den inte klarat av eller varit tränad för. Behandlingen går ut på att få inflammationen i knäleden att lugna ner sig och starta en rehabiliteringsträning med målet att hästen ska komma till sin ideala form igen, för att sedan kunna prestera på en hög nivå under en lång tid. | 
