Igårkväll red Bellan sin första ridlektion på Sammi,

har provat sätta in henne i en grupp med äldre barn som kommit längre i sin ridning,

så får vi se om detta blir bra. Jag har tyvärr jättesvårt få in en tid privat till henne

som passar även mig så jag hinner till jobb i tid samtidigt som de inte ska krocka med egna träningar.

I-landsproblem men dock ändå ett problem för mig.

Så tills vidare får jag själv hålla lite hopplektion för henne, problemet är ju bara att

jag nog ibland är lite väl hård mot henne då jag själv vill de ska vara perfekt,

balansen är ju hårfin mellan att vara lagom och vara för hård/tuff.

Har ju märkt att vissa blir ganska provocerade

av att jag gör så mkt med en åring,

eller ja mkt och mkt, hon hanteras dagligen, hänger med som handhäst och

hon har fått ha både sadel och mig på ryggen samt idag då faktiskt provat att ha ett träns på sig.

Egentligen inte jättemkt men visst jämfört med många andra så har hon fått vara med om mkt.

De finns ju såklart en tanke bakom varje sakjag gör med henne och "utsätter" henne för.

Hon har ju hela tiden varit lite knepig och då föredrar jag precis som med fuxafräs när hon skulle ridas in,

att repetera saker under längre tidsperiod korta stunder istället för att de ska gå snabbt.

Jag tror att jag kommer ha igen de med Stjärnan i framtiden då hon har lite nerver men samtidigt en skalle utan

dess like och i vissa lägen är hon verkligen stencool och finner sig i allt medan i andra stunder klickar de helt tokigt

för kanske en helt vanlig sak.....................................

Jag gör ju allt detta med henne både för att aktivera hennes hjärnkontor lite så hon inte orkar hitta på skit,

men oxå för att få henne trygg med alla saker som senare ska leta till att hon ska ridas in "på riktigt"

jag tror personligen inte hon hade klarat en "snabb inridning" utan hon behöver tiden att fundera tänka

och till slut acceptera allt utan att protestera, helt enkelt få en trygg häst som jobbar med en och inte mot en.

Visst man kan tänka på aspekten att hon är en växande unghäst 

och på så sätt är skör och jag är ju inte direkt fjäderlätt.

Men sen kan man ju jämföra med alla omusklade ponnyer, islandshästar

som bär runt på barn och vuxna som

(nu vet jag att många kommer reagera på mitt uttalande)

faktiskt väger på tok för mkt för hästen och sitter och rider långa pass i skogen eller på banan

och där sitter jag på lilla Stjärnan i max 1 minut (nu tog ja i men d¨ljuger jag iaf inte!)

Varför blir man inte lika provocerad av de?

För mig är överviktiga barn/vuxna på ponnier och islandshästar värre än att jag sitter

på en åring en kort stund.

 Alla ska vi ha åsiker, självklart!

Jag har då sannerligen mina, men varför inte bara inse att vi

alla tänker och gör olika bara man i grund och botten,

tänker på hästens välbefinnande och välmående i första hand.

Sen tycker jag ju ändå man ska ifrågasätta om man tycker ngt är

helt åt fanders galet men gå från att ifrågasätta till att bli provocerad är ju ganska stort steg.

Som ni såg av bilderna ovan så satt jag faktiskt på Stjärnan idag!

Provocerande eller ej, men väldigt nyttig träning och återupprepning för Stjärnan

och jag är mkt nöjd med hur hon tar allt detta.

Som de framgår av bilderna så ser ni ju hur jag tvingar henne till att ta allt med ro och

hur obehagligt hon tycker de är att ha mig på ryggen, hur jag gör detta med hjärtat i halsgropen!

Spindelben fick sig en skogstur, i eftermiddagsvärmen

men vad gör man inte när man ska hinna med innan barnen hämtas från dagis/fritids.

Han jobbar på lika bra som "alltid" och igår satt faktiskt EN halt har dock märkt att de är vldigt svårt

få honom fatta vänster galopp från början då han allt som oftast endast väljer höger så de får jag jobba med

så han får stärka upp båda sisdorna.

För Somerset blev de utebanan igårkväll då Bellan red på Sammi oxå, så han var

den igår som tryggt fick bära lilla Nicole från stallet till ridskolan och tillbaka igen och de gick jättebra.

Igår fick han jobba lite på volten och särskilt i galoppen som han inte riktigt orkar hålla när jag ber

honom samla ihop sig, men inte så konstigt då han inte har riktigt de rätta musklerna som ridhäst.

Red honom över lite bommar i trav och galopp, och de var inget han brydde sig om, men när de kom till att

ta sig över ett litet kryss blev de svärstopp och först efter mkt övertalning fick jag över honom, sen fick han

trava över detta kryss ganska många gånger, men han förstår inte alls vad som menas.

Kommer nog ta ett tag innan han kan och förstår de här med att skutta över hinder,

så de blir att öva och åter öva och få honom förstår att de inte alls är läskigt.

Dags för en rensning bland diverse saker och jag fann dessa två helt nya täcken

som jag ska sälja då de inte anv el kommer användas.

Ett lila vintertäcke stl 135, fodrat med 300 gr, helt nytt

tänkte mig 400 kr plus ev frakt

Ett ofodrat regntäcke stl 145, oxå helt nytt

tänkte mig 300 kr plus ev frakt 

Har även

Kingston träns med både aachen och pullarnosgrimma stl Cob 150 kr

Träns med grön fodring i nosgrimma och pannband spruckit lite i de gröna på nosgrimman stl Full 100 kr

Aachenträns med vit fodring i pannband och nosgrimma stl F 100 kr

Svart koppjärn till wintec/bates sadlar 150 kr

Alla tränsen behöver en uppsmörjning då de blivit liggandes i förrådet (torrt) länge.

Har även kvar en sadel som inte är såld ännu,

Albion Legend mörkbrun M-17

passar en rak kort rund rygg och en lite kortare ryttare

Hel i bommen och stoppningen är ok men kommer behöva stoppas om inom en rimlig framtid.

Tänkt pris inkl matchande stigläder 3500 kr, frakt tillkommer om den ska skickas.

Har jag suttit på idag, och de gick bra!

Hon har ju fått gå den lite hårda skolan och börjar väl förstå att när matte gett sig fasen på saker o ting,

då är de helt enkelt så att inse att hon kommer inte ge sig.

Har ju hängt på Stjärnan ngr gånger och igår slängde jag över benet på henne när jag hängde

och hon brydde sig inte så idag tog jag helt enkelt bara plaststolen och ställde bredvid och sen slängde jag över benet

och satte mig på plats, inte mer märkvärdigt än så och hon slänger ut öronen som en åsna men står still och

visar inte obehag utan luktar och spanar på mig när jag klappar och känner på rumpa viftar med armar osv.

Hon fick som avslutning ta ngr steg fram med mig på ryggen och inte reagerade hon för de heller så

vem vet snart kanske jag kan be Bellan sitta på henne med sadel, hon är ju betydligt lättare än vad jag är.

Inte för att jag sitter ngr längre stunder utan mest att hon ska vänja sig vid allt och att få lite vikt på sig.

Så idag är hon lite dyrare igen .................

Idag var de då åter dags för Spindelben att anta skogen,

idag helt själv för första gången, lite avvaktande i början tills han "kände" igen rundan.

Valde en runda han fått gå innan för att boosta med lite självförtroende.

Skötte sig exemplariskt och jag tror han uppskattar de för han pinglar glatt på

 och med raska kliv, övat lite på halten, jag vill vi ska stå still, Spindelben däremot

förstår inte alls varför man ska stå still mitt på vägen eller i skogen............

För Somerset blev de samma runda som för Spindelben, lite mer

spänd idag för han gick o spanade efter korna hela tiden och först efter halva rundan när han förstod att

de inte alls var ngr kor började han slappna av och samarbeta.

Får se om jag rider bort till utebanan med honom imorgon och visar honom lite bommar,

för Spindelben fortsätter jag med att rida i skogen då han behöver tid.

Igår fick jag oplanerat hämta den stora från fritids och med de innebar de lite omplanering

av min tänkta dag med hästarna.

Bellan fick sadla ut Sammi och följa med mig och Spindelben ut i skogen

för att klättra lite och utforska stubbar och röter som ska klivas över utan att snubbla.

Red genom villakvartert bort mot ridskolan och sen förbi ut i skogen, mkt nyttigt

då vi blev passerade av både bilar, mopeder och slamtömningsbilen.

Lika trevlig och lätt att rida idag, vi kommer dock få öva mkt på att faktiskt stanna när jag ber om de

och inte då bara börja nicka med huvudet och bara fortsätta gå framåt, men de kommer. Han står iaf

hyfsat still när jag ska upp och de är ju ett steg i rätt riktning.

Har haft lite "problem" med att han sticker ut tungan och liksom drar ner huvudet och sen själv bestämmer farten,

men jag provade byta från ett vanligt tvådelat fullcheck till ett tvådelat äppelbett och sen satte jag

på snokremmen på tränset och än (peppar peppar) har han inte försökt göra de.

Dock hörs de direkt när han triggar igång sig själv för då börjar han frenetiskt tugga på bettet, och de kan

vara av en sån simpel anledning som att sällskapet råkar komma lite lite före honom

därav tränar vi mkt på att gå både bakom, framför och bredvid LUGNT och avspänt.

Idag ska han få en vilodag i hagen och smälta lite nytt för att imorgon igen få sig en tur i skogen.

Bellan och Sammi skötte sig utmäkt, de är första gången de hänger med ut i skogen när jag

själv rider med, hon blir ju lite taggad så hon fick samma "terapi" som Spindelben,

nyttigt för dem båda.

Efter 3 olika (allvarliga) skador är fina Spindelben äntligen friskförklarad och

är redo skolas om till ridhäst.

Med facit i hand har han haft en otrolig tur och de har nog hela tiden varit en

mening med att han SKA ha fixat ut alla de skadorna och att han idag ff står i hagen

pigg glad och full av livsglädje.

Vägen har sannerligen varit LÅNG och stundtals har man ju nästan själv blivit knäckt på

köpet med allt som hänt och alla otaliga gånger man i ilfart kört till stallet, långa dagar utan sömn

antal besök på diverse olika veterinärtationer, djursjukhus etc.

Men igår när jag satt upp på honom och red en runda i skogen i ALLA gångarter

för första gången var de bara så HÄRLIGT, han är så lätt o mjuk i munnen, går i en form naturligt

och är väldigt lyhörd och känslig på ett positivt sätt så de kändes bara så RÄTT.

Mamma hängde med ut på Somerset, och hon precis som jag uppfattar honom som väldigt

trevlig men försiktig av sig. Han skötte sig exemplariskt även igår fina Somerset.

Så nu har jag kanske avlastningen med ridning av en häst ngr dagar iallafall, vilket såklart är tacksamt.

Vi red igår även förbi korna igen, ni vet de där livsfarliga svartvita varelserna som kommer i full fart för att

käka upp en levande ................

Spindelben vet jag sen innan att han inte bryr sig om kor och de gjorde att Somerset kunde gå andra sidan om honom och blåsa upp sig och traska på och titta utan att helt skräckslagen.

Idag är de tänkt att Somerset ska få sig ett litet pass på utebanan och Spindelben ska få

sig en runda i skogen och då helt själv utan sällskap.