Har inte gjort ngt speciellt med Stjärnan på sistone,

så igår tänkte jag checka läget på henne.

Gjorde vid henne tränsade och hoppade upp

 och skrittade henne fram och tillbaka över asfaltsplanen utanför stallet.

Styrningen funkar inte riktigt men annars gjorde hon ingenting märkligt nog

Så de kan nog bli en trevlig häst av henne med i framtiden.

Nu ska de inte göras ngt mer med henne förrän lite senare i höst/vinter.

Ja då har båda barnen fått skritta på Stjärnan

men vi tog de barbacka.

Riktig klenis är vad hon är den där Stjärnis

Har ju märkt att vissa blir ganska provocerade

av att jag gör så mkt med en åring,

eller ja mkt och mkt, hon hanteras dagligen, hänger med som handhäst och

hon har fått ha både sadel och mig på ryggen samt idag då faktiskt provat att ha ett träns på sig.

Egentligen inte jättemkt men visst jämfört med många andra så har hon fått vara med om mkt.

De finns ju såklart en tanke bakom varje sakjag gör med henne och "utsätter" henne för.

Hon har ju hela tiden varit lite knepig och då föredrar jag precis som med fuxafräs när hon skulle ridas in,

att repetera saker under längre tidsperiod korta stunder istället för att de ska gå snabbt.

Jag tror att jag kommer ha igen de med Stjärnan i framtiden då hon har lite nerver men samtidigt en skalle utan

dess like och i vissa lägen är hon verkligen stencool och finner sig i allt medan i andra stunder klickar de helt tokigt

för kanske en helt vanlig sak.....................................

Jag gör ju allt detta med henne både för att aktivera hennes hjärnkontor lite så hon inte orkar hitta på skit,

men oxå för att få henne trygg med alla saker som senare ska leta till att hon ska ridas in "på riktigt"

jag tror personligen inte hon hade klarat en "snabb inridning" utan hon behöver tiden att fundera tänka

och till slut acceptera allt utan att protestera, helt enkelt få en trygg häst som jobbar med en och inte mot en.

Visst man kan tänka på aspekten att hon är en växande unghäst 

och på så sätt är skör och jag är ju inte direkt fjäderlätt.

Men sen kan man ju jämföra med alla omusklade ponnyer, islandshästar

som bär runt på barn och vuxna som

(nu vet jag att många kommer reagera på mitt uttalande)

faktiskt väger på tok för mkt för hästen och sitter och rider långa pass i skogen eller på banan

och där sitter jag på lilla Stjärnan i max 1 minut (nu tog ja i men d¨ljuger jag iaf inte!)

Varför blir man inte lika provocerad av de?

För mig är överviktiga barn/vuxna på ponnier och islandshästar värre än att jag sitter

på en åring en kort stund.

 Alla ska vi ha åsiker, självklart!

Jag har då sannerligen mina, men varför inte bara inse att vi

alla tänker och gör olika bara man i grund och botten,

tänker på hästens välbefinnande och välmående i första hand.

Sen tycker jag ju ändå man ska ifrågasätta om man tycker ngt är

helt åt fanders galet men gå från att ifrågasätta till att bli provocerad är ju ganska stort steg.

Som ni såg av bilderna ovan så satt jag faktiskt på Stjärnan idag!

Provocerande eller ej, men väldigt nyttig träning och återupprepning för Stjärnan

och jag är mkt nöjd med hur hon tar allt detta.

Som de framgår av bilderna så ser ni ju hur jag tvingar henne till att ta allt med ro och

hur obehagligt hon tycker de är att ha mig på ryggen, hur jag gör detta med hjärtat i halsgropen!

Har jag suttit på idag, och de gick bra!

Hon har ju fått gå den lite hårda skolan och börjar väl förstå att när matte gett sig fasen på saker o ting,

då är de helt enkelt så att inse att hon kommer inte ge sig.

Har ju hängt på Stjärnan ngr gånger och igår slängde jag över benet på henne när jag hängde

och hon brydde sig inte så idag tog jag helt enkelt bara plaststolen och ställde bredvid och sen slängde jag över benet

och satte mig på plats, inte mer märkvärdigt än så och hon slänger ut öronen som en åsna men står still och

visar inte obehag utan luktar och spanar på mig när jag klappar och känner på rumpa viftar med armar osv.

Hon fick som avslutning ta ngr steg fram med mig på ryggen och inte reagerade hon för de heller så

vem vet snart kanske jag kan be Bellan sitta på henne med sadel, hon är ju betydligt lättare än vad jag är.

Inte för att jag sitter ngr längre stunder utan mest att hon ska vänja sig vid allt och att få lite vikt på sig.

Så idag är hon lite dyrare igen .................

Igår direkt efter att jag gick av mitt nattpass hämtades Stjärnan och Spindelben

hem från betet, detta då de var dagen D eller ja hovis kom på besök och

pållarna skulle få nya skor, bli verkade OCH dagen för Spindelben har kommit,

äntligen har han 4 skor på sig, INGA skador dvs han är fit for fight att sättas igång.

Pepper peppar ta i trä !!!!!

Nu går han iof med boots och går med lindor på alla ben, fast de gör även Somerset.

Jag vill INTE ha ngr "onödiga" sår på benen eller svullna ben nu, nä de har jag fått min

beskärda del av nu för detta år och många fler!

Fuxafräs har tyvärr puls i ena frambenet, hade de redan i tisdags, hovis kollade igår men

vi hittar inget på henne, och inga sår eller annat som tyder på att hon blivit sparkad eller fått en smäll.

Kollade på henne idag och hon rör sig ff orent i hagen.

Så hon kommer ikväll stallas in i boxen och få stå med ett våtvarmsomslag till att börja med,

hjälper inte de får jag väl dra till veterinären igen om hon fortsätter att stå med puls och röra sig orent.

Somerset och jag tog oss en tur på järnvägen igårkväll helt allena och de gick väldigt bra,

mkt klapp och prat och beröm så tuffar han framåt i god takt.

Tror vi uppskattad den galoppen på järnvägen lika mkt båda två, helt underbart i kvällsolen.

Dock kommer jag få träna honom i att träffa kor, för när vi skulle vända hemåt och tog grusvägen tillbaka,

så måste man passera en stor hage men en ganska stor flock med kor, självklart svart/vita och de är väldigt nyfikna

så kommer gärna i full fart genom hagen och springer med längs staketet, MEN där tyckte minsann

Somerset att jag nog helt hade tappat förståndet, för de där skräckinjagande svartvita varelserna

var ju fullkomligt livsfarliga, men med en stor portion tålamod, stadigt ståendes och stretandes på marken

fick jag honom till slut att, blåsandes och trippandes med hög svansföring att gå förbi korna efter mig.

Men hur många hästar är inte rädda eller reagerar för kor, de är bara att träna och åter träna

på att passera dem, fast nästan gång ska jag ha med en häst som sällskap som inte bryr sig, de brukar

hjälpa de första gångerna.

Ikväll kommer mamma och gör mig sällskap på en tur i skogen.

Anledningen till detta är att jag gärna vill ha ngn med mig när jag ska upp och ut i skogen på

Spindelben med tanke på att han inte blivit riden på ganska länge och att min balans fortfarande

inte riktigt är på topp och som om inte de är illa nog så har jag ff problem med foten tyvärr.

Så mamma kommer få rida Somerset som tryggt ska agera sällskapshäst till Interwatch,

kan bli antingen blir toppen eller botten.

Ska bli riktigt roligt att komma upp på honom efter ALLT som varit och hänt,

nu äntligen ska han igång...............

Var o spanade på Spindelben och Stjärnan idag och varje dag jag kikat in till dem har

de stått i hagen men jag ser spår av att den lilla jäklen varit ute på grusvägen då

hon lämnar hästskit efter sig..............

Fann båda inne i den djupa dungen där de är svalt och inte så mkt flugor och elände,

peppar peppar ta i trä, så har inte Spindelben ngr sår HALLELUJA !!!

Att få släppa Spindelben på ett "riktigt" sommarbete är ju helt fantastiskt, de trodde jag aldrig jag skulle

kunna eller få chansen att uppleva. De gör honom mkt gott detta innan han ska sättas igång.

Lilla Stjärnan hoppas jag att jag blir av med illa kvick i höst annars kommer jag

få huvudbry, MER än vad hon redan ger mig! Hon behöver aktiveras och stimuleras!

Efter 3 timmar ute i hagen ringde mobilen ettrigt igen och

Stjärnan var ute ur hagen, så nu tryter verkligen mitt tålamod med den hästen

(nästan så jag faktiskt önskar ngn kört på henne, hemskt jag vet men jag blir galen!)

Så igårkväll bestämde jag mig för att lasta Stjärnan och Spindelben för

att köra iväg dem till ena skogsbetet jag har, har varit en gammal vall

som sen inte anv på MÅNGA MÅNGA år och där träd och annat växt upp.

Hagen har vilat sen jag plockade hem Stjärnan och Candy midsommardagen

så hagen är riktigt fin med grönt friskt gräs, gick jättebra att släppa dem,

lugna och fina båda två och Spindelben han njöt av gräset, tovorna de hängde ner om

båda sidorna av munnen på honom, sötnosen.

De ska bara gå här i lite drygt en vecka för sen kommer hovis, och sen ska Spindelben sättas igång

är tanken om allt fortlöper som de ska.

Körde inom imorse när jag skulle hem från jobb, gick en runda för att kolla staket och visitera hästarna

eller ja egentligen kolla Spindelben från topp till tå, ser att Stjärnan ÄNDÅ varit ute inatt då jag fann

hästskit utanför hagen, och att hon på två ställen tagit sig in och ut, dock helt staket.

Visst blir man väl lycklig ????!!!????

Hon driver mig redan till vansinne, kan inte direkt påstå att jag gillar den hästen     

Ja ja nu ligger betet i skogen och med oändligt med grusvägar o få hus, så de positiva är

att jag slipper bli nerringd av folk som ser åringen ute ur hagen!

LIllskiten Stjärnan fick hänga med till utebanan idag när Bellan skulle hoppa

lite med Sammi.

Gick igenom villakvarter, en klippte gräset, en annan var i farten med häcksaxen

bilar som mötte oss, men den lilla hon traskar på i godan ro och bryr sig mindre.

Idag tänkte jag ge henne lite huvudbry var tanken och visade henne vattenmattan,

nja sa hon, vad menar du?? Ska jag gå i den, dricka ur den eller hoppa över den??

Kan säga hon gjorde alla tre...................

Hon fick även springa lite lös på utebanan när Bellan värmde upp

men ja hon är mkt egen o speciell den hästen.

Bellan fick hoppa med Sammi idag och de gick jättebra, fick hoppa ett räcke ngr gånger med både

trav och galoppbom innan, sen fick hon hoppa en liten serie på först ett räcke, volt hoppa oxer till räcke

sen volt åt vänster o hoppa första räcket igen. Efter sista hindret har Bellan lite svårt hålla igen

 henne men hon gör ett jättebra jobb med att hålla henne i lugnt tempo emellan övriga.

Även de provade hoppa vattenmattan o jisses vad Sammi tog i, tur jag förvarnade Bellan

om att hon nog kunde ta ett rejält skutt, härligt med en så schysst ponny   

Oh tror ni lilla skitåringen stod på rätt sida staketet ikväll när vi kom,

trots hjärngympa och de kraftigaste elaggregatet som finns typ, de andra pållarna står minst en meter ifrån

men inte den lilla skiten inte hon inte.....................

tydligen är de något som är betydligt bättre på andra sidan