Ja idag har Divan varit här i 3 veckor, kan tyckas vi inte kommit långt

men med tanke på hennes bakgrund så tycker jag vi kommit VÄLDIGT långt

här gäller de skynda långsamt, tror att man kommer vinna på de i längden speciellt med henne!

I söndags hoppade jag upp själv på henne i ridhuset och skrittade runt på henne,

alltid lite pirrigt o släppa den där säkerheten i form av linan.

I måndags hade hon en vilodag, lika viktigt de som att älta alla moment i samma ordning.

I tisdags åkte linan på igen och jag fick hjälp av kära mamma och ja tur var väl de

för hon sköt i luften rejält två ggr, ena gången när hon skrittade och tjurade lite och så vips gjorde hon en 180 gradare och sköt iväg, andra gångensatte hon självmant trav och blev ju såklart skiträdd.

Ganska glad att jag lyckades sitta kvar i sadeln för med de vann jag detta och hon blev väldigt

fundersam när hon fann att de inte gick och få av mig, man nästan kunde se att hon tänkte "vad fasen sitter du kvar än"

Första gången tog de en stund innan hon slappande av så jag kunde skritta fram henne igen, men andra gången blev hon snabbare avslappnad och de gick lättare stanna henne andra gången oxå.

Idag har vi ältat samma sak oxå i lina med tanke på gårdagen, som en extra säkerhet faktiskt

efteråt fick hon ta sig en tur på utebanan igen och bekanta sig lite mer med saker och ting där ute

fick även skritta över lite bommar, varför inte när de ändå ligger i vägen, eller hur man nu ser de