Osökt när man inte rider så aktivt som jag önskat att jag gjorde

spenderar jag tiden med att sukta istället.

Gått igenom alla filmer och ff är de lika jobbigt att se denna film,

såklart ser man den ju med ett leende för jag kan ff känna känslan jag hade när jag filmade detta,

men skitjobbigt att inse att, sablar vad tiden går fort, tiden utan fina Eskimo.

En påminnelse om att leva i nuet och ta vara på den tid som ÄR

 sen den fina gråe försvann från mig

SAKNAD        

 skriva en sammanfattning om de sista dgrna men

i duschen slog blixten ner och jag inser att de har

passerat 8 dgr sen fina Eskimo fick galoppera vidare

utan mig.

Man försöker återgå till de normala, jobbat mina första två nätter efter att

ha tagit ledigt förra vecka, men inser att fy fan vad livet kan vara orättvist

många gånger, tänk om jag bara kunde fått ge honom kvällsmaten ikväll, ge honom en

godnatt klapp och stänga om honom med vetskapen att man dagen efter får se honom

i hagen och höra honom gnägga när han ser mig komma gåendes mot grinden

..................................................
... tänk om !

 Jag går inte in i detalj för de orkar jag inte, de har varit ngr väldigt tuffa dagar

och fler tuffa dagar väntar framöver men på ett sorgens sätt.

Fina tappra vackra gråe Eskimo gjorde alla andra änglahästar sällskap igår

nu har han inte ont längre, och kan galoppera lycklig på de evigt gröna ängarna.

Han stal en stor bit av mitt hjärta den där dagen han nästan apatiskt gick in

i transporten, jag ångrar inte för en sekund all tid, alla tårar, allt jobb men oxå all glädje

över honom och jag skulle gjort allt OM igen, MEN jag hade kunnat göra vad som

helst för att få ännu mer tid med honom, VAD SOM HELST!

Samtidigt som jag är lycklig för den tid jag fick med honom är jag riktigt

arg, ledsen, besviken och bitter över att vi inte fick mer TID ihop.

Han är MIN hjälte   

 Min fina lilla Eskimo har inte svarat som vi önskat på denna behandling

står idag ff med feber och carpus är väldigt svullet, hela benet men speciellt carpus,

och de vätskar sig mkt till och från ff.

Inte mkt sömn i helgen, jobbat mina 3 nätter, men bara sovit sen i fredags morse kl 06.30

när klockan ringde, en sisådär 9 timmar börjar bli ganska trött men kroppen min den har nog

gått på reserven och adrenalin idag, började morgonen med att göra en återkoppling

till distriktsvet som var ute i onsdags, kom väl överens om att såret ska kollas upp på klinik

för att se och ev utesluta att de finns ngt i såret eller om leden blivit påverkad.

Satt hela förmiddagen och ringde runt till de olika hästklinikerna, men ingen akuttid fanns idag,

distriktsvet kunde köra ut och ta ngr plåtar men oftast bli plåtarna inte helt bra

och hon ansåg att jag kunde vänta till imorgon med att åka in med honom

så imorgon ska jag och Eskimo göra en utflykt till Tingsryds Hästklinik för en koll på hans

carpus och sår för att avgöra hur vi ska gå vidare med detta.

Så snälla ALLA ni håll tummara lite extra för oss imorgon.

Blivit en riktig lite tiggis då jag hmmm har en tendens att sticka till han gott titt som tätt

för de är ju så OTROLIGT synd om honom ju, min grållepålle

 Gick av mina första två nätter (av fem) igår morse, satt hemma vid köksbordet

framför datorn och kollade runt, fick en känsla o fundering om hur de var med Eskimo,

tanken var att jag skulle gå o lägga mig för att sova men istället så grodde en liten undran/misstanke

om att ngt inte var rätt så på med stallkläderna istället och bort till stallet.

Mkt riktigt fann jag lilla Eskimo ståendes vid grinden i hagen, såg lite hängig ut

inte alls så pigg och glad med ett ben som var nästan dubbelt så tjockt som andra frambenet.

STOR SUCK, in i stallet hämta tempen och tempade honom, JAPP feber!

Ringde min "hemma" veterinär som dock inget kunde göra via telefonen, och då Eskimo

är svår att lasta i vanliga fall var de inte ens en tanke jag övervägde att prova lasta

och köra iväg honom så jag fick ringa distriktsveterinären (Kristianstad) som fick komma ut.

Han behandlas nu för lymfangit, dock går de inte helt utesluta ev inflammation i leden

då han på två ställen har djupare fickor i såret,

men vet ansåg att vi skulle börja med att behandla honom med Hippotrim, Metacam och

Streptocilinsalva under fem dagar, detta då han stödjer ner och går på benet fast inte fullt ut.

OM de hade gått in i leden borde han vara blockhalt MEN jag har erfarenhet av

att alla hästar inte visar hur ont de egentligen gör (nackdelen med fullblod vid skador faktiskt) 

Blir han inte bättre inom dessa fem dgr så blir de ett klinikbesök på måndag där de

kommer gå in och kolla om leden är påverkar med ul och röntgen.

MEN jag hoppas verkligen detta kan hjälpa stackars otursfågeln Eskimo

han om ngn har väl verkligen förtjänat ett BRA liv nu utan massa olyckor och annat skit!

Ingen hagvistelse, endast box, promenader och att jag fick lov att släppa honom en stund i ridhuset

under uppsyn då han inte ska få in skit i såret, fick endast bandagera över såret en kort stund

om de fanns överhängande risk att hand skulle få in smuts.

(Arkivbild tagen av Emma Troedsson)

 Vilket ursäkta nu skitväder vi har fått in över oss och som verkar stanna!

Thjea har blivit lite skrittad på under helgen, då mamma varit där och fixat en runda me henne,

Bellan fick rpvorida henne i lördags och de hade gått bra, hon är ju så försiktig den hästen.

Otålig i stallgången men snäll så hon nästan är dum, när man sen kommer ut.

Och med ett tempo som mer påminner

om att de kommer en dag om hundra år från nu än att yeeeehhh vi ska ut och gååååå vad skoj!

Lilla Candy har fått vila över helgen, men ska ta itu med henne idag tänkte jag, får vi

se om vi kan få igång henne fast jag kan helt ärligt säga att man känner sig inte

jätteinspirerad med detta vädret, allt precis allt blir blött och så blir de kallt, nä urk!

Lilla Eskimos sjukhage påminner mer om ett gyttjebad än en fin torr gräsplan just nu, och inte är

de bättre att han i lördags kom på att nä man detta kan jag ju pilla bort, japp han plockar av sig

bandaget i hagen, de är hans nya tidsfördriv till min förtret och såret har med de

blivit lite kladdigt inte så kul men än har han humöret på topp och krut som jag vet inte vad.

Hur rastar man en häst trött som inte får springa i ngn större utrsträckning, de ni !??!!

Varför skulle han "klanta" till de nu för lilla Eskimo vi som äntligen var på G, suck!

HilleKillen ja vad ska jag säga om honom, en röd ferrari ända ut i hovspetsarna, men ibland

blir man bara så trött så trött, armarna som spagetti men inte får man ngt som tack för de,

fast man inte ger sig och man ältar allt

hundrafemtioelvagångerochnågragångertill..........
.............

Igår red jag honom i ridhuset då regnet fullkomligt vräkte ner, tyvärr var där en annan tjej med sin häst

som skulle hoppa lite, och de i sig är ju helt okey, men Hillen kan blir ju bara ännu mer explosiv och ännu

mer på G och ännu mer känslig för skänklarna och tolkar ju gärna alla signaler som ett tecken på

att okey nu jäklar ska vi galoppera järnet. Iof till hans försvar så har han blivit ståendes två dgr på rad

och en häst som han ska gå 7 dgrför att må bra och få göra av med all sin energi.

Idag red jag honom på utebanan men inte fanken var de bättre, nä då öser som en tok över pyttehinder,

tog ändå in honom på små små volter, (taskigt små volter) för att bromsa upp honom

men de är en dragkamp och jag gillar INTE den dragkampen för inte blir han bättre i sin mun av de.

Nä idag är ingen höjdardag helt enkelt!

 Kärlek ter sig i många olika former och i många olika saker och situationer

detta är ett av dem

Lilla Nicole 3 år, i grimskaftet har hon fina grållen Eskimo

efter kommer Isabell 6 år med fina fuxen Mr Hill "Hillen"