Jag har den allra bästa lilla fuxafräs i hela världen ståendes i mitt stall. Hon är bara så härlig den tokstollan.

Idag var de var tävlingsdebut både för henne och för mig. De har gått hela 15 år sedan jag var iklädd tävlingskläder sist.

Lilla Candy skötte sig väldigt bra, mkt bättre än vad jag förväntat mig och även om hon studsade lite så var hon ändå mer på marken och var lite observant på att jag satt på ryggen.

Dock blir hon fortfarande mkt spänd och jag känner att jag inte riktigt når fram till henne. Nu kan man ju tro att hon får eld i baken men hon blir lite tvärtom..blir ståendes på stället och bara studsar och jag får kämpa bra för att få fram henne.

Lite så kan man sammanfatta vårt tafatta försök att ta oss runt första rundan på 80 cm.

Mkt för henne att titta på och då blir hon ofokuserad, jag får inte fram henne framför mig och så blir hon spänd.

Fick ett stopp på första som ni kommer se, er första undran är kanske varför jag inte vänder och tar ny sats vilket är brukligt. Jo för att hon blir ibland lite ska vi säga paralyserad och skulle jag vänt om så hade jag förmodligen inte fått från henne mot hindret utan ett stopp till och sen ansåg jag att de var bättre hon själv fick komma på att nej, inget farligt och 80 cm kan en häst i princip hoppa över stillastående.

Andra rundan på 90 cm som vi dessutom debuterade i..gick betydligt bättre. Fortfarande var hon spänd men jag fick fram henne i en betydligt bättre galopp vilket ja behöver för att kunna reglera henne innan hindret. Kom av mig efter hinder sex då hon fick korsgalopp. Startade om i rätt galopp men fick inte igång henne riktigt och jag gjorde den grova missen att lägga henne på tok för nära näst sista hindret som hon till följd rev såklart för hon hade inte en chans klara de och de är bara mitt fel!

Jag är supernöjd med min lilla fuxafräs och hon bara växer i mina ögon och med denna utveckling kommer hon med all säkerhet bli en mkt trevligt tävlingskompanjon framöver.

Nu ska vi ladda om för nästa gång ska vi bara precis till grannkommunen Osby och hon ska då återigen få starta 80 och 90 cm. Jag kommer inte gå upp i klass förrän jag känner att hon är bekväm och börjar slappna av.

Även om tanken är att hon ska debutera 100 cm iår och hels. gå den klassen stabilt så har jag ändå i bakhuvudet att hon först och främst ska se detta som ngt roligt och ngt som hon ska känna sig trygg i att utöva i många år framöver.

Kommer somna med ett leende ikväll :-)