Lilla Snigelnlyckades i helgen busa i hagen och slå emot med sin sko på bakbenet

och skrapa upp ett litet sår, och självklart (porslinshästar som de är) så blev han tjock

och svullen så han har bara fått gå o lulla den rackaren.

Men idag var benet som vanligt så nu fick de minsann vara slut på gotteriet

och med mig på ryggen antog vi skogen igen.

Var väl inte direkt helt med på noterna de första 200 meterna men när han insåg att jag

INTE gav med mig så lunkade han på i sakta gemak.

Blev två korta travsnuttar i skogen, vaknar till lite efter att han fått trava faktiskt

och man slipper sitta och mana på honom HELA tiden.

En selfie får de bli från skogsturen   

Hur kan en häst vara så otroligt söt men så himla saktfärdig ????

Ja lilla älskade snigeln..........

 En fin morgonstund kompisar emellan