Idag äntrade jag och Hillen utebanan, tanken var att skutta lite på honom

och se vad han tyckte om de.

Tyckte han kändes fin i början, tog galoppen helt rätt i båda varven och höll en

jämn fin takt UTAN att jag för den delen skulle känna de som,

att armarna höll på att dras loss från axeln.

Började med ett lågt rättuppstående med travbom framför, och ja bommen på marken var

ju mkt farligare än hindret i sig ansåg Hillen, även om han travade över så tittade han mkt på

markbommen, och den var tänkt som hjälp.

Hoppade sedan efter ngr gånger ett kryss som stod uppställt (inte högt alls!)

Först i trav ngr gånger och de gjorde han bra, dock efter så när han satte galopp och dessutom

korsgalopp och jag skulle ta en förhållning på honom då tjurade han ihop och bara bet tag i betet

och ja milt sagt drog järnet på utebanan, tur man är van och är beredd!

Skulle prova rida an i galopp mot krysset (han är stark i vanliga fall) men herregud vad han

drar hästen, de finns liksom ingen broms, och jag vill ju inte göra de värre av att dra i tyglarna

för de hjälper inget, men han är urkass på att lyssna när han taggar till.

Så efter varje hopp fick han ner i skritt och skritta tills han slappande, innan vi tog om hoppet igen.

Gjorde ngr bra hopp i galopp på krysset men de finns mkt att jobba med, inete alls så

formbar och lätt att reglera eller styra, för han kan mkt väl bara precis köra ut bogen i sista sekund

och hoppa åt sidan den rackaren.

Idag är de skogen som gäller för honom, han måste få smälta detta med bommar/hinder en dag el två

innan vi gör om de igen, inga höjder men iallafall att han får in snitsen på de hela för hoppa de

kan han men han måste lära sig lyssna på mina hjälper betydligt bättre än nu.

Man kan ana oss i långt långt bort (om man förstorar ser man kanske lite bättre)

Vet att jag har långa tyglar och hindrena vi igår hoppade är krysset ni ser på bilden och de

gula rättuppståendet, så inget avancerat el högt precis.

Han hade säkert kunnat hoppa både högre och även en oxer men jag vill gärna

ge honom schyssta och korrekta resor (läs hopp) och de känner jag att JAG inte kan än då han inte "åter igen"

lyssnar så bra på mina hjälper och förhållningar.

Och de är bara MITT fel inte hästens!

 Mina tåv bruna finingar hamnade på ngr bilder innan jag körde

tillbaka dem på sommarbetet med sin "flock"

Klockans alla sår har torkat upp, inga vätskar sig mer dock är hon ju

väldigt tjock och svullen MEN då jag inte anser de hjälper att stå på box

så valde jag idag köra tillbaka dem till betet, självklart kommer jag få hålla ett extra öga på

hennes alla sår, iom flugor o annat flyfä.

Nedan ska de få komma ut i hagen i väntan på att köras till betet igen;

Lilla Stjärnan har (äntligen) stannat upp lite i växt och ser nu faktiskt ut

att vara normalstor jämfört med innan. Fin är hon iallafall och söt som socker